7 juni 2009 .

Igår var det ett år sen samtalet .
När hon med paniken  i rösten grät att ambulansen inte kom och att du bara fallit ihop .
Jag kan inte förstå själv att det gått ett helt år sen du dog .
Du var den där människan som alltid spred glädje ,
Dina stora kramar och ditt skratt .
Vart jag än går kommer du att vara där ,
Jag älskar dej Ulf " Uffe " Martinsson .
<3








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0